Gylsboda IF

Det fanns många ungdomar i Gylsboda och de omkringliggande byarna under 1920- och 30-talet. Deras barndomstid inföll under stenindustrins glansperiod åren före första världskriget då deras föräldrar bildade familj och för gott bosatte sig i bygden. Dessa ungdomar, hade inte mycket att ägna fritiden åt. För det mesta om kvällarna satt pojkarna på Karins kafé och fördrev tiden med att spela schack, spela kort, dricka lemonad, äta wienerbröd och i övrigt göra rackartyg. När Karin var på dåligt humör hände det att de åkte ut hela skaran. En kväll under en sådan här träff kom någon med idén att de borde bilda en idrottsförening. Karl Jönsson (Byggeskallen) som hade god tumme med Karin ordnade med tillstånd för att föreningen skulle få samlas i bageriet.Det kom ganska många till detta möte. Julius Lövkvist var den som öppnade mötet och blev vald till föreningens första ordförande. Gylsboda idrottsförening blev namnet och året var 1928. Huvudsakligen skulle föreningen syssla med fotboll, och lantbrukaren Bernhard Niklasson upplät en mosse nere vid Gylsbodasjön till fotbollsplan. De jobbades sedan för fullt att gräva dike runt planen, och bolaget lät medlemmarna låna ralle och räls för att forsla ut grus på planen. Nästa uppgift att lösa för föreningen var att fixa en fotboll och fotbollskläder. Redan vid det första mötet beslutades att de skulle ha röd tröja och blå byxor. Via det att ingenjör Edvard Lindberg och verkmästare Carl Bengtsson ställt upp som borgensmän, kunde föreningen låna 300kr i Sparbanken i Lönsboda, och med dessa medel ordnades kläder och en fotboll. Den första matchen spelades mot Ryds SK och resultatet blev 4-2 till Gylsboda. En strålande start!1929 kom föreningen med i Skånes Fotbollsförbund och därmed Skåneserien division 2. Det blev inga storsegrar till att börja med men från 1935 och framåt var Gylsboda IF ett lag som ofta hittades i toppen av tabellen. I början hade föreningen inget omklädningsrum men fick låna matsalen intill det norra stenbrottet. Disponent Holger Fernström blev driftchef i Gylsboda 1930, och på hans initiativ byggde Svenska Granit en klubblokal till föreningen med två omklädningsrum, domarrum, dusch och toalett. Söndagarna samlade ofta mycket folk på hemmamatcherna i Gylsboda. Särskilt när laget spelade mot Lönsboda. Då kom människor från flera byar, samt förstås Lönsbodaborna och intresset var på helspänn. Folk trängdes på vägen mellan fotbollsplanen nere vid Gylsbodasjön och Karins kafé. Det var gående, barnvagnar, cyklar och bilar i en enda röra. Vid matcherna körde ingenjör Lindberg ner sin stora bil och ställde bakom ena målet, där han tutade varje gång Gylsboda gjorde mål. Eftersom planen var belägen intill sjön, hände det ofta, trots ett stort nätstängsel som placerats bakom målet, att bollen for ut i sjön. Men intill stranden låg alltid en eka i beredskap som snabbt kunde användas för att ro och hämta bollen ute i vattnet så att matchen kunde fortsätta. 1930-talet var ett decennium av fotboll i Gylsboda.Ingen förening hade under denna tid en mer utåtriktad och uppmärksammad verksamhet. Även under kvällarnas träningar kom många av byborna ner till fotbollsplanen. Den vackra naturen i närheten av Gylsbodasjön bidrog till att folk kom för att njuta av en stunds avkoppling. Ekbacken på ena långsidan av planen med sin väl avvägda sluttning fungerade som en naturlig och fin läktare. Av bräder hade där byggts enkla sittplatser. Andra världskrigets utbrott blev slutet för Gylsboda IF. Idag är platsen för fotbollsplanen överväxt av buskar och sly. Inga yttre ting skvallrar längre om de evenemang som en gång ägt rum på denna plats.
...